Av någon anledning känner jag mig ensam.
Som om ingen är där att kunna vara vettig att prata med.
Jag känner mig tung och har svårt att andas.
Jag vet inte vad det är men det verkar som att min paranoia växer.
Jag måste gå till en psykolog snart.
Jag känner ett beroende som inte går åt något posetivt.
Jag ber om ursäkt till adam och davva som får stå ut med det mest.
Jag vill ha en fastställning på vad som är fel.
Jag får den aldrig och ingen vet vad jag går igenom. Ingen.
Alla bara "Sluta snoka" eller något liknande.
Jag har troligt vis en psykisk sjuk dom som gör att jag tvivlar på allt och alla. Snälla förstå mig och lämna mig inte.
Jag behöver mina vänner och min pojkvän nu mer än någonsin.
Snälla svik mig inte nu.
KiwiMuffin
Förstår att det är superjobbigt för dig, men det låter lite som att du skulle kunna ha nån släng av panikångest, för jag känner igen vissa saker som du nämnt för jag har panikångest själv så. Men jag hoppas att du får hjälp och komma ut det där, för ingen ska behöva må dåligt. det kommer bli bättre en dag. Be strong and take care tjejen! =) // "Ellii"
SvaraRadera